Nu när det äntligen har blivit aktuellt för mig tänkte jag ta upp sparande till barn (eftersom jag själv äntligen är pappa).
Det är rent ut sagt ett jävla tjat om sparande till barn när man läser allmänna råd om familjeekonomi och till och med när man man tittar på Lyxfällan.
Men det finns väl inget ont i att spara till barnen, kanske ni tänker? Men det finns det! Visst kan jag se många fall i Lyxfällan där sparande egentligen inte är sparande, det är mer sätt att gömma pengar från sig själv, och i det fallet kan det vara vettigt att t.ex. mor- och farföräldrar kan sätta in pengar på ett konto som bara barnen kan röra, när de blir myndiga. Men tänk om barnen inte förstår att det är just en säker bil med mindre motor de behöver när körkortet är betalt, eller ännu hellre, en insats till ett boende istället för att vara kung på krogen i några månader?
Största anledningen till att jag inte kommer att gå med på att öppna ett konto i sonens namn är att det inte går att veta att han är redo att ta hand om pengarna när han är 18.
Anledningen till att jag själv inte sparar något specifikt till honom är att jag litar på min egen förmåga att ta hand om familjens ekonomi i sin helhet. Skulle vi komma på obestånd gynnar det sonen mycket mer om vi kan använda sparpengarna istället för att se dem inlåsta på ett konto.
Vill någon släkting ge pengar så får det bli ett separat konto som vi kontrollerar eller också får det vara. Får höra vad min pappa säger när jag berättar det för honom. Mina syskonbarn har nämligen fått ”egna” konton av honom.
