Jag funderar på ett ganska modernt fenomen, kunskapsarbetaren på den lägsta nivån, den som utför arbetet, men tvärt om mot tidigare tjänar mycket mer än sina beställare, projektledare och andra överordnade.
Jag pratar helt enkelt om den nya tidens soloentreprenör. De finns i drivor i IT-världen. Där fakturerar de timtaxa som ett fint IT-bolag, och nästan allt går in i deras eget bolag.
Äntligen har ”arbetaren” sett och utnyttjat sitt värde. Undrar om Karl Marx hade gillat det eller om det är kapitalets sätt att driva människor hårdare?
I mitt nuvarande projekt sitter det några som bär detta på utsidan. De vet sitt värde. De går ner i tid för att de ska hinna med sina andra projekt, de kör Tesla, jobbar från Thailand, har övernattningslägenheter och så vidare.
Jag är full av beundran, inte avundsjuka, och de blir bara fler och fler. Jag letar ännu efter helt rätt namn men jag kallar dem för arbetararistokraterna.
