Eftersom vi så småningom måste ha en familjebil så har jag redan kollat runt i ett par månader, men jag avskyr att köpa bil och har skjutit upp det. Plötsligt dök det upp en bra kandidat på bilfirman nära oss, så vi drog dit och slog till. Inte så fasligt mycket köpångest eftersom den bara kostade 23 000.
Samma kväll svängde vi förbi konkursutförsäljningen av Barnens hus. Det mesta var utplockat redan vid 30% rabatt i början på utförsäljningen, men när vi kom dit kunde vi ändå köpa skötbord till 50%, babyskydd till 70% och någon mammagördel och topp för nästan ingenting.
De 2 000 vi la på babyprylarna lyckades jag pruta på bilen, så att så länge bilen ännu är okej så är jag nöjd med köpet.
Jag förväntar mig nästan att någon av er ska säga att jag misshandlar min familj eftersom jag köper en så billig bil. Det kommer mer detaljer i ett senare inlägg, men när jag pratade med en kollega så fick jag den gamla klyschan att man måste ha många hästar under huven för att kunna göra säkra omkörningar…
Jag är mer den typen som låter bli att köra om. Jag har aldrig haft en motorstark bil, det verkar alldeles för beroendeframkallande och det verkar även locka fram dåligt beteende. Men det starkaste skälet för mig är nog att det är dyrt. Dyrare inköp och mer soppa.
Det är i alla fall en säker gammal Volvo jag har skaffat, och jag är faktiskt lite förvånad över hur mycket bil man får för pengarna på begagnatmarknaden idag.
